Are ye lost, love?

Varning för långt inlägg

Gårdagen började kl 04:30. Först stängde jag av alarmet och höll på att somna om, jag är så trött på min mobiltelefon som inte visar att jag har fått sms förrän jag är inne i inkorgen, så jag tänkte 'varför ringer den NU? Detta funkar inte, jag måste lämna in den'. Sen låg jag och funderade på varför jag låg i Lillebrors rum.
Med ens var jag klarvaken.
Det var ju idag jag skulle åka till Irland!
Jag kom upp och klädde på mig, mötte mamma i köket och åt i lugn och ro.
Lämpliga morgonritualer följde, bl.a. väckande av Styvfar och inväntande av Lillebror samt en sista koll för att se om jag hade packat allt.
Efter lite tillfällig förvirrning på Kastrups gigantiska parkering hittade vi rätt, mamma och Lillebror följde med in till terminalen och hjälpte mig checka in.
Jag var asnervös inför incheckningen iom att jag hade en så stor väska, jag misstänkte också att den vägde för mycket. Men jag klarade mig :)
Sen var det ett tårfyllt adjö till Mamma, inte lika tårfyllt till Lillebror :P och sen fick jag klara mig själv. Jag klarade mig rakt igenom säkerhetskontrollen, slapp att bli taffsad på :P
Flygplanet luktade kiss, men som tur var lyckades jag sova mig igenom hela resan (förutom vid ett tillfälle då grannen väckte mig för att jag hängde halvvägs ute i gången med huvudet :P )
Till min lättnad så var inte min väska den största på bandet!!
Som tur var mötte Markus mig på flygplatsen, hade nog aldrig klurat ut det där med bussarna själv annars....
Jag fick köpt ett busskort och sen åkte vi till B&B:et jag fått tilldelat. Huset verkade jättefint, och tanten kär.
"If the gate's closed, don't try to straddle it" - jag höll på att skratta rakt ut, men lyckades hålla mig. Sen fick jag bevisa att jag faktiskt kunde låsa upp en ytterdörr..... Men rumsdören demonstrerade hon inte, och den var lite kärvig!! Strange.....

Efter att jag bytt handväska, men glömde solbrillorna, begav jag och Markus oss för att hitta till min arbetsplats.... Ni som känner mig och/eller har följt min blogg vet att det brukar bli lite detouring. Vi hittade inte arbetsplatsen.
Så vi letade upp en buss för att ta oss till Stillorgans Shopping Center för att äta.
Vi åkte förbi Stillorgan Shopping Center.
Markus uppmärksammade en skyllt för TGI Fridays så vi började promenera.
Och vi gick.
Och gick.
Sen gick vi lite till.
Efter 30-45 min av gående hittade vi det äntligen, och det var gott!!! En Cheese and Bacon burger blev det för mig.
Sedan gick vi lite till för att hitta en buss som skulle kunna ta oss tillbaka till Stillorgan Shopping Center.
Och vi gick.
Och gick.
Tillslut hittade vi bussen och kom faktiskt av vid rätt hållplats :P
Efter lite inhandlande åt Markus på Tesco åkte vi hem, jag klev av på min hållplats och Markus åkte vidare.
Att säga att jag var förvirrad vore att uttrycka det milt. Allt såg likadant ut, men jag visste ungefär åt vilket håll jag skulle. Vid ett övergångsställe stod jag och tvekade och en taxichaufför uppmärksammade detta och tutade på mig.
"Are ye' lost, love?" Han pekade mig i rätt riktning (jag var inte helt ute och cyklade) och sen var jag hemma hos B&Bet igen. Där letade jag upp värdinnan och frågade om jag fick använda köket, fast att inga måltider ingick.
"It's not that kind of place". Okej.... Finns det internet?
"No, we don't have internet. You can go to Tescos. Or go up to HP, you work for them, you might aswell use them".
Mmmm....jag börjar på måndag....det var lördag. Feels like it's kinda closed........
Och sen följde en kvart där hon uppmanade mig att leta upp arbetsplatsen, vilket jag redan tänkt.

När jag försökte hitta rätt frågade jag två kvinnor om vägen, de visste inte var vägen låg.
"Ask the boys across the street, they probably know", säger den ena. Sen går den andra närmre mig och viskar konspiratoriskt:
"I can tell you have a good hand with boys". Jag visste inte om jag skulle bli förolämpad eller ta det som en komplimang.
Jag blev skickad kors och tvärs men efter att ha gått i 40 min hittade jag. Sen tog jag bussen, själv för första gången, och letade upp ett internetcafé för att leta boende.
Sen frågade Markus om jag ville hälsa på hos honom och efter att ha gått hem till B&Bet från Ranalagh var jag helt jäkla slut. Men jag lyckades ta mig till rätt busshållsplats (blev kallad love igen, av busschauffören denna gången) och sedan rätt buss igen ut till Markus. Lite stolt faktiskt :D